Dementi + Dj

Det florerar rykten hejvilt i bloggosfären. Det brukar bli så.

Vi måste härmed dementera ryktet att Basshunter (swe) skulle vara aktuell för Bette+Mikafestival. Enligt artisten själv är det fysiskt omöjligt, då han och sitt resesällskap Anna är i USA för en turné.

Alltså, ingen Basshunter. Men deppa inte för det, kära vänner. Dj Urre blev precis klar för festivalen!

Dj Urre (swe)
Härstammar egentligen från bandet Featherweight där han spelar gitarr. Hans dj-set brukar svämma över av humor, det senaste från Brasilien, det allra hetaste från Storbritannien och svenska klassiker från förr. Det är ingen slump att han är där han är idag med tanke på hans insatser på mindre musikfestivaler som Redding och undergroundscenen i London. Om vi har tur kanske vi kan få höra hans beryktade live-remix av FFS hit "Bette". Han spelar alltid för fulla hus. Och nu är han här.

Bette+Mikafestival är stolta att kunna presentera Ulf x 2. Featherweight + Dj = P.a.r.t.y!

Det blir bara bättre!

"Hej, detta är Karl Ek... som ringer. *skrap* ...en förfrågan om .... 4:e oktober, och jag kan bara sä- *mottagningen brister* -kar som att vi kan boka in det. *knaster skrap* -kt hela bandet, och det är möjligt att de... *skrap* ... upp vissa bortfall. Men bandet hälsar att de är peppade. Om du undrar något ring på 0704-3...*skraaap* -et så bra och hejd... *skrap*

Ungefär så lät det.

The Night Keys (swe)
Glenn i Orsa är för The Night Keys vad Abbey Road var för The Beatles. Många odödliga låtar har spelats in där, som tex Bird in a Cage, New Apartment, Same Hearteache och så vidare, och så vidare. Det hela eskalerade i Poster, en äkta fullängdare med allt vad det innebär. Efterföljande EP:n It Has Nothing to do With Carl Milles at All blev till slut en miniturné där bandet var med på en stor musikfestival i Varberg. Publiken gav bandet stående ovationer och var nära att riva bänkrad efter bänkrad för att komma upp på scenen för att jaga autografer mitt i sista låten. Anderas Hummerdahl tog dock det hela med ro. "Det är inte som Café Kungsgatan 2005 i alla fall", skrattade han och syftade till stadsfestivalen för 3 år sedan då Polisen höll på att avstyra hela spelningen på grund av ett ljudkänsligt 80-årigt par i en lägenhet strax höger om baslådan.

Bandet drabbades av ett massivt bakslag våren 2008 då gitarristen och demonproducenten Pontus Forsemalm officiellt lämnade gruppen. Pontus betydde mycket för Night Keys utveckling på senare år. Ingen ersättare finns i sikte för tillfället. Men Andreas jobbar oförtrutet på med nytt material, och med en något mer avskalad sättning än tidigare. En turné är planerad i höst, likaså någon form av skiva, och Bette+Mikafestival vekar enligt Karl Ek vara avslutningen på den.

Bered er på en riktig rökarspelning. The Night Keys är på väg mot något stort.

Nej förresten; något större.

Länkar: myspace, officiell hemsida

Featherweight till Bette+Mikafestival!

Precis som för fyra år sedan är det bandet Featherweight, denna gången rättstavat, som kommer inta scenen på Fängelset. Senast de sågs tillsammans var på en klubbspelning i en källare i Lysekil. Plats på scen för...

Featherweight (Swe)
Bandet har sitt ursprung fast rotat i Mälardalen och Dalarna. Patrik Moberg hade hittat ett ställe för sina röda Pearltrummor, och tillsammans med Patriks brorson och gitarrist Ulf Moberg, pianisten Thomas Löfvenhamn, sångaren Leonard och hans bror Jim Hüller på bas började grabbarna spela långa covers av Blind Mr Jones, Ride och andra shoegazeband. Replokalen flyttades till Västerås. Looptroop hade sin replokal i samma byggnad och sågs ofta smyglyssnandes med örat tryckt mot dörren. Konserterna avlöste varandra och en trogen fanklubb bildades, speciellt under deras beryktade spelningar på Hässelgärdet i Kumla. Ryktet gick frivarv i Sveriges musikelit och plötsligt skulle alla boka dem.

Så småningom fick bandet via ryktesvägen kontakt med en studio i Orsa och kunde därigenom spela in sin första riktiga skiva. Den möttes av lovord från såväl svensk press som engelska musikmagasin. NME kallade den för "det fräschaste sen 91" och Andres Lokko hade med en av deras låtar, remixad av en underground-dj från London, på ett av sina blandband. Musikerna var efterfrågade i andra band och har ingått i bland annat Night Keys succéskiva Poster.

2004 smällde det och genombrottet blev totalt. Inför endast 147 personer på Fängelset gav de en bejublad spelning i november. Recensenter gick bananas, folk rev stället och vakter fick föra ut de fem genom en bakdörr. Men. Där, på toppen av sin förmåga, bestämde de sig för att ta en paus. Personer i bandet hade gift sig, andra hade fått barn. Medlemmarna spred ut sig som agnar för vinden. Leonard har på senare år varit volontärarbetare i bergsbyar i Ecuador. Pianisten flyttade till Mexico, hittade en fru och köpte en flygel. Jim är tvåbarnsfar. Patrik lämnade sin våning mitt i Göteborg och flyttade långt ut på landsbygden, till Orsa, där hans fru kommer från. Soloprojekt bildades, som Letters from Jim, Jon and Sebastian. Gitarristen Ulf har setts som dj på många privata tillställningar, bland annat sitt eget bröllop.

Om ni vill uppleva något stort, så läs detta: bandet kommer att åter igen spela den 4:e oktober. Ni vet var. Välkomna tillbaka på scenen, Featherweight.

Länkar: myspace

Första bandet klart!

Precis när förra inlägget gjordes ringde ett av de större förlagen och bekräftade en bokningsförfrågan vi gjorde för ett bra tag sedan. Här är en presentation av bandet.

Pablo Honey (Bolivia/Sverige)
Frontfiguren (och också enda medlem?) är så ovanlig som en smålänning med indianska rötter från bergen i Bolivia. Musiken började tidigt för familjen. Hans far Joaquin spelade radiopopdängor i besvärande baktakt på ett inhemskt bolivianskt gitarrliknande instrument med alldeles för många strängar. Alvestas enda britpopare flyttade så småningom till Norge, slet i ett restaurangkök och bodde i ett kollektiv med andra musiker. Till framgångarna räknas deras insats som förband åt Trikk, ett stort norskt popband hösten 2005, där publiken röjde mer under förbandet än under själva huvudakten. 90-talet, Radiohead, Suede och britpop räknas som influenser, men på senare år kretsar det kring 70-talets allra simplaste blues. Ett otal skivor och spelningar har gjort sitt till, idag är Pablo en världsartist med ett rykte om sig att aldrig låta publiken känna ens ett uns av hemlängtan.

Vi är idag stolta att kunna presentera Pablo Honey, som gör en avstickare till Göteborg under sin pågående världsturné. Vad vi erfar brukar enmansbandet alltid ha en eller två gäster med sig, som förblir hemliga tills de dyker upp på scenen. Blues, folk, 70-tal och pop i en alldeles underbar kombination!

Det är fyra år sedan sist.

Storsjöyran, Peace and Love, WTAI, Peerpressure och allt vad de heter. Festivalsommaren kommer inte ta slut i och med att Neil Young avslutar Way Out West i Slottskogen. Den fortsätter in i höstmörkret.

Höstens hetaste är nu ett faktum. När löven börjar falla börjar den riktiga förväntan. Bokningarna är snart i hamn. Och det blir riktigt bra, lovar.

Den 4:e oktober smäller det i celler och galler på Härlanda Fängelse i Göteborg. Fest, buffé, musik, sång och dans. Och sockerdricka och neongröna isglassar till barnen.

Se till att få din biljett. Det är begränsat antal.

Mikafestival goes twice.